Allt sammanstrålade så väl, allt från jobbschema till vädret. Hade länge tittat och planerat kring vintertur i dom norra naturreservaten. Hade en tänkt rutt upplagd och efter lite jobb fick jag tag på en karta också (visst, kartappar i luren, men hur charmigt..).
Packade en obscen mängd medtagen ved och ris i botten på pulkan (ingen får tas i naturreservaten här), under bagen, drog den till starten vid skoterspåret i Norra Mora vildmark och YES, off we go!
Så pepp, började bra men.. Uff, hur tungt kan ved vara.. Drog och stretade och såg att pulkan byggde en snövall framför sig. Packade om och lade alla vedträn längst bak. Envis som synden knetade jag på tills modet tröt och tidsplanen sprack. Tittade lite noggrannare genom svettiga glasögon och upptäckte att bromskedjan lossnat en bit och lagt sig under pulkan. Grr, kan man ge sig själv sparken utan fallskärm?
Nya friska tag! Tuffade på. Solen går ned tidigt denna tiden på året så blev det camp en bit in i Anjosvardens reservat. Hade velat komma längre men det visade sig vara bra i slutändan men tanke på typen av snö som låg högre upp sen.
Ingen brådska, ingen tidspress. Det är det fina med livet här, man bara är. Hade flera dagar på mig och kunde vara spontan med vägval och sånt.
Till Anjosvardens topp ville jag dock. Det är inte så väldigt brant men finns några små knickar att ta sig över. Det visade sig vara tufft. Hade fortfarande mycket ved som tyngde pulkan och det var orörd skarsnö med ett tjockt lager lös snö under. Ofint då man försöker saxa uppför med skettung pulka och bara glider bakåt i sockret.
När man lyfter skidan för nästa saxning så sitter spetsen fast under skaren. Fick slå med staven som en tok ibland. Kände mig frestad att ta all ved och brassa på en bonfire där och då.
Men är man gäst här i snölandskapet så får man inse att allt har sin tjusning. Undrar vad inuiterna kallar denna typ av underlag. Sisusnö?
På toppen, allt är förlåtet. Hade en fantastisk natt under en stjärnklar himmel, helt vindstilla och inte alltför kallt. Magiskt. Och tusan vad det var värt det!
Flera naturreservat ligger i anslutning till varandra här. Turade genom Norra Mora vindmark, Våmhuskölen och Anjosvarden (Andljusvarden). Även Stopån och Dyverdalen ligger ligger relativt nära.
Åkte hem lycklig över att ha fått uppleva detta och viss i vetskapen att det inte blir för sista gången.