Vill man ha snö ska man åka hit. Det hade dessutom vräkt ned innan jag kom. Polarhundsklubben brukar träna sina hundspann här och dom drar upp leder med en kälke. Inte alltid det finns skidspår men det brukar vara tillplattat i vart fall.
Det var det dock inte nu, dessutom var det mitt i veckan och inte så mycket folk i området. Så det blev ganska tungt att dra pulkan men också tillfälle att testa utrustningen för kommande äventyr.
Det finns två fäbodar i området som man kan besöka och stanna för rast. Man får även sova över en natt (på ett trädäck a la fjällstation). Finns ved, kamin och eldstad. Stannade för att grilla korv och läsa en stund. Sågade och högg upp ved och lämnade splintade bitar till nästkommande, precis som det fanns till mig vid ankomst. Folk sköter sig och håller ordning, fint att det funkar.
Det är inte så mycket folk mitt i veckan denna tiden, det är som mest välbesökt tidig vår när man kan åka skidor på skaren. Nu var snön otroligt djup i terrängen och knappt pinad. I princip omöjligt att gå ut utanför leden utan att sjunka med till midjan. Det gjorde det också tidskrävande att sätta upp tältet. Hittade till slut en bra spot där snön ändå var hanterbar.
Det blev några fina nätter och även om det snöade rejält en gång till så funkade tältet och allt annat perfekt. Såg inte många personer förrän slutet på veckan. Då kom det en grupp turister på turskidor och senare samma dag två hundspann med danskar på 🙂
Inte sista gången jag åker hit. Hade velat se mer och framför allt skidat upp på Tunturitoppen samt turat och tältat i den nordvästliga delen (som saknar leder ). Nästa gång!
